service tack!

När jag jobbade i butik var jag jättenoga med att packa ner, eller omsorgsfullt slå in den vara som kunden betalt för. Jamenar, jag kunde inte annat eftersom kunden stod och hökade precis framför mig. Men det viktigaste av allt till varför jag var en sån där petinogis var för att jag visste hur mycket det faktiskt betyder när jag själv handlar någonting - jag skulle vilja att expediten viker ihop tröjan och hasar ner den i påsen, inte rycka bort den från galgen, och trycka ner den i en för liten påse och räcka över påsen med bara ena handtaget, samtidigt som jag måste säga tack och expediten varsågod. Hallå!

Just detta hände mig idag. Jag är liksom inte gjord av guld men fick ändå för mig att köpa en tröja. Den var i och för sig inte sådär jättedyr, inte så där märkesdyr, MEN ÄNDÅ. Jag önskar att expediten sa att färgen på tröjan matchar mina ögon, att hon vek ner den som om den vore ett sista vaccin mot svinisen, att hon tackade så mycket för mitt köp, och hoppades att jag skulle trivas i den. Och gärna att jag även får ett "välkommen åter". Ska det vara så himla svårt?

Och plötsligt kändes min nyinköpta tröja lite halvdan, lite billig, fast den inte var sådär jättebillig heller. Och jag går ut från butiken, tar upp den ur påsen, viker omsorgsfullt ihop den, och hasar försiktigt ner den i påsen.

Photo djbones



Maybe I’m old-fashioned but some of the sales assistants in the stores have apparently forgotten what service means. There is not much joy in going from the store with a newly purchased thing. I bought a sweater today. It wasn´t so expensive though, but that means it doesn´t seem to cost too much to me. I went out from the shop with my sweater crumpled-up in the shopping bag by the sale assistant - what I bought minutes ago just looked like garbage. Took it up to fold it more nicely, and carefully I put it back in the bag. And suddenly it felt like my purchase was less wasted.