rått kött

Slasket på marken ligger utbrett som rått kött. Oglamouröst, avtändande, och magsjuksframkallande. Jag klafsar runt med bror, försöker nå fram oss till utvalda butiker, försöker peka uppåt mot diverse sevärdigheter. Propsar på honom att vända blicken uppåt istället för ner mot köttet, för hans chans till att studera storstadsfolk, småkrylliga botiquer och sekelskiftsfasader.

Vi fortsätter förbi Vasaparken och jag vill så gärna att det antingen ska vara solstrålesommar, mystikhöst eller helvitsvinter. Jag vänder upp blicken från marken mot den barnskolefulla isbanan i parken och ser att runtom den blottar små gräshål fram likt kala fläckar på en hjässa. Och grenarna på träden lutar sig rågrått fruset fram genom kvarblivet slask, som för att ropa på hjälp. Man kan se det på deras sorgsna kroppshållning, att de sörjer snöns frånvaro, och man kan höra dem klämta fram i kanon, är det så här du sa att det skulle va när du lovade mig en vit vinter?

Vi går vidare mot Odenplan, jag och min bror. Stadsvyn känns tom i blicken och jag blir förvånad över staden som sällan brukar klä sig så fult som idag. Min bror fryser, jag fryser. Min näsa rinner och mina fötter försvinner, ner i mer tö och äcklig blötsnö, som forsar in i skorna, upp i benen magen bröstkorg hals, och faller någonstans, ut ur näsan.

Det här mina vänner, det är just det här som gör att jag aldrig gillat vinter hur vackert det än är med vinterlandskap. För mig är vintern ungefär som en simpel realisation; man längtar, väntar och när den väl infinner sig känns det längre inte lika roligt. Inte lika värt. För av hela slafsrean är endast en procent ett snöfynd. Och runt de reamisshandlade plaggen ligger vårnyheter i exklusiva högar, cirka tre månader bort.

I´m not a big fan of winter as the snow continues to turn into slush! The winter can actually be compared to a simple sale; you wait and longing for it. But when it starts it´s all about a slushy reality with only one percent of snow bargain.