en bantad sanning

En av de mest löjliga ting som finns är bantning. Det går inte att banta. Man lurar bara sig själv genom svält och dessutom blir livet fruktansvärt tråkigt när man svälter sig, får för lite energi, blir trött, grinig, och allmänt besatt av att snart få äta. Snart så, när man gått ner ett visst antal kilo.

Detta med bantning var inte vad mitt inlägg skulle handla om eftersom det är ett alldeles för stort ämne att behandla här och nu. Dessutom vill du säkerligen läsa om andra bullar än just moralkakor.

Så.

För att prata om ett sidospår; mat. Om djupfrysta matlådor som Weight Watchers. Om deras gröna lådor med bilder på rejält fräsch mat som ligger inuti och väntar på att bli upptinad. När det väl händer att jag köper djupfryst lockas jag hellre av att köpa just Viktväktarnas eftersom jag exempelvis föredrar att äta canneloni framför andra, som panerad fisk med ärtor och potatismos.

Men.

Jag blir lika missnöjd varje gång jag har ätit maten. Det behöver knappt gå en kvart, eller nej, efter sista tuggan och jag känner mig fortfarande hungrig. Det är som att äta en aptitretare som till stor del består av modifierad sörja med sås.

Häromdagen vände jag på paketet för att se hur många kalorier det egentligen är i maten och såg att antalet kalorier motsvarar ett mellanmål(!) Jag har inte stenkoll på Viktväktarnas koncept men jag anar att deras devis är fem mål mat om dagen och i små mängder. Men det här är ju löjligt. Vem som helst, även de som inte idrottar, måste få sig en otillfredsställd törn efter varje måltid med Viktväktarnas rätter. Tanken ligger väl ändå inte i att hålla sig till så kallade points (underförstått kalorier). Den mänskliga grundtanken ska ligga i att det, efter varje måltid, känns lagom påfyllt i mage för sockernivåns skull och att näringsintaget är intakt.

Kanske är det så att Viktväktarna finstilt vill smörja över själva idén om bantning med sobert gröna, gula och röda poäng.

Weight Watchers lunch box is below a resonable level for what a proper and nutritious meal should be classified as. It feels as if WW gently cover starvation with green, yellow and red points. So I have to stop buying the lunch boxes even if they have succeeded in packaging design.