Min vän August är nu åter hemma i underbart kyliga Sverige, och utbytt är hans facebook-status "ett par kalla" (öl) mot "en stor varm" (kopp te). Nya Zeeland ska förresten inte alls bestå av papperstunna småhus, ensligt belägna bland kaktusar och öken i ett soldis som får det att svettas till på cowboy-mannens oljesotiga panna, när han skadad kommer ridandes tillbaka till sitt hem, med en fru som med tillskrynklat förkläde och toviga hårslingor för ansiktet sedan länge står på verandan, och lyckligt gråtandes börjar springa för livet när hon på kilometers avstånd får en skymt av sin hjälteman.
Joho, så såg det ju ut i filmen, utbrister jag! Jo, fast du blandar nog ihop filmen Australia med Nya Zeeland, menar August.
August tar sedan fram sin kamera och låter mig begrunda en sisådär åttahundratjugofem bilder från sina tre veckor i Nya Zeeland. Vissa vyer liknar USA, vissa England, Norge och vissa Thailand. Och när en del vyer liknar Sveriges hus och vägar sträcker jag stolt på mig och säger: now we´re talking.
Viktigt vet vi alla är att ha rätt ljus när man fotar. Men det ljus August fångade upp i Nya Zeeland är av egen särart. Hade man fotat någon insjö i Sverige, eller säg Östersjön hade bilden bestått av ett grönmörkt kompakt vatten, omgiven av betongbruna klippor, kvävda under ett tjockt täcke av grå moln. Medan de bilder August fotat på havet i Nya Zeeland visar smaragdblå glittrande oändligheter, omgivna av fluffigt gröna bukter som vilar under en himmel fylld av en böljande horisont och ljusgula slöjor. Rättare sagt, en tavla.
My friend August is back in Sweden. Back from New Zealand´s amazing landscape. If I hadn´t known he was in NZ I would have thought that the pictures he has taken were paintings, painted with the most solemn and colorful oil paint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar