Jag vill så gärna att snön ska ta slut, försvinna dö ut. Jag vill känna sol på rygg när jag vid en busskur står, och så vill jag gärna se dess guld över staden när jag går. Och jag vill att mitt huvud nu slutar upp med att värka, så starkt att det till slut blir svårt för mig att inte märka. Sen skulle jag helst slippa alla hjärtans fåniga dag, som endast är till för kommersens behag.
Detta var nog allt för denna gång, ur mitt hjärta taget denna svidande klagosång.
A small lament about me being tired of the snow, my headache and the hysteria surrounding Valentine´s Day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar