JApan!

Haruki Murakami är en av två japanska författare vars böcker jag har läst. Hans bok Fågeln som vrider upp världen, är en litterär balansgång mellan fantasi och verklighet - surrealism och suggestivitet. Det är en berättelse om en man som mestadels sitter i en mörk brunn och filosoferar kring livet, i takt med hans nytillkomna leverfläck på sin kind, som ständigt växer sig större. Att läsa en roman av en japansk författare är som att upptäcka en ny kultur genom bara en bok. Läs hans böcker, de är lite annorlunda än annat.

Den andra japanska författare vars litteratur jag har hänförts av är Nobelpristagaren Kenzaburo Oë. Hans bok Mardrömmen är ett måste om man gillar ett explicit, ej idealiserat bildspråk, men ändå så träffsäkert att man på grund av innehållets icke diskretion, nästan tappar boken i golvet.

Med detta vill jag dela mig ett stycke ur just boken Mardrömmen, på grund av det bildspråk som leder oss in i en fiktiv värld mellan verklighet och myt. Boken handlar om en man vid namn Fågel som drömmer om att resa till Afrika. Men hans fru föder ett barn som är vanskapt och Fågel måste stanna kvar, i väntan på huruvida barnet kommer att överleva på sjukhuset eller inte. Under tiden jobbar han med att undervisa som språklärare och tampas ständigt med sina alkoholproblem:

"Ett nät av kruttorra sprickor brast fram i hans strupe och tungan svällde så att den hotade tränga ut mellan läpparna. Vänd mot etthundra flughuvuden tittade Fågel upp och smålog. Fem sekunders löjlig, förtvivlad tystnad. Så vek sig Fågel ner på knä, bredde ut fingrarna som en padda på det smutsiga trägolvet och började stönande kräkas. Han kräktes som en katt i krampryckningar, med halsen stelt framåtsträckt. Någon tvinnade och kramade om hans inälvor. Han liknade en demon som vred sig under en väldig devakonungs fot. Fågel hade hoppats att åtminstone kunna kasta upp med viss humor, men det fanns inget roande över prestationen. Jo, en sak, när spyorna svämmade över hans tungrot och rann tillbaka i strupen smakade de tydligt citron, alldeles som Himiko hade förutsagt."

Haruki Murakami and Kenzaburo Oë are two authors I hardly recommend you to read. The mystic feeling of balancing in a world between fantasy and reality in the novels ’The Wind-Up Bird Chronicle’ (H. Murakami) and ’The Nightmare’ (K. Oë) makes me thinking of more than what is said when reading. It´s all about a special feeling you get, like entering into a new culture. Especially the metaphorical-language in ’The Nightmare’, is one of a kind.