knoppar och pärlor

Plötsligt klev den snåriga skillnaden över från beklagligt brunt till grönskande grönt. Då sena dagen skiftar, smetas ut till orangekräm himmel, då andetagen är som mest nöjda, då det rusar för ögon och smeker för hjärta, då iris speglar i guld.

Och alla knoppar som brustit ut i gröna skrattsalvor, fläktar för hår, når hud, drar sin kittlande hand på arm, åkallar nerver som länge legat gömda i sitt bakhåll, ryggen. Drar försiktigt upp dem ur glömd låda, längs med raden, förvandlar på sin väg kotor till pärlor, dansar över dem, en och en, följda av vågor från lummig bäck som strilar över, pärlor. Vågor skvalpar, mjukgrön mossa bygger bo under nacke, dun. Åker rutshkana nerför arm, retar upp håren på bädd, på skoj. Håren reser sig makligt, vill skoja tillbaka, men är för lättjesvaga för annan aktivitet än att se på, pärlor. Vågor, porlande bäck som åker vidare ner på arm, på hand, fingrar och skuttar ut från talltoppar. Tjoho.

Inte förrän då, lägger sig håren åter ner för att sova, lugnt och stilla, likt danande dun. Som om de nyss fått erfara en ljuv dröm, så somnar de snart in i vårens trygga vagga.

Suddenly brown ornated into greenery. An orange cream filled heaven during late noons, a satisfied breath, a golden eye glimpsing glitter. Fluff, pearls towards tempered back, rushing to yellow sparks, cuddling under one´s burden neck. Beaming further on the arms, raises the hair to life, sliding down to the hands, fingertips. Jupmpig away from pine tops. Tjoho. Not until then, the hair on the arms, the pearl wakened hair in its sweet dream, fall asleep again, secure in the cradle of spring.