plågoande

Jag sitter och läser en bok vars berättelse onekligen har tappat sitt skaft. Jag omgärdas av en labyrint med beskrivningar som jag får dåligt samvete över att ha irrat mig runt i. Det här är viktigt, jag borde koncentrera mig men det går inte. Jag tröttnar.
   Fläkten på taket till fastigheten mittemot surrar på, det är bedövande. Utan dess surr hade tillvaron här uppe hos mig känts tom. Fläkten fyller en funktion som gör att omgivningen får en mening. Fläkten fungerar som en sorts andning som markerar liv.
   Nog om fläkten.
   Plötsligt rycker jag till av något som överröstar universums existens. Som en åskblixt viner sig ljudet in till mig genom den halvt öppna balkondörren, och får mitt hjärta att liknas vid en häst vid namn Black Jack som stegrar sig i ett skriande skri för att sedan sprätta iväg i galopp.
   Det är ljudet av en plågoandes handling. Det är ljudet av ett missnöjsamt utrop från åskådarna till den största plågoanden av alla. Det är fotbolls VM.

I´m reading a book whose story certainly has lost its handles. I´m surrounded by a maze of descriptions which makes me even more tired. The fan on the roof of the opposite building to my appartment makes me feel kind of narcosis. I would have fallen asleep if it wouldn´t had been for the strange sound suddenly over voting the universe´s existence - a sound making my heart to be likened with a horse named Black Jack which rears in a desperate cry to soon scratch away at a gallop. It´s the sound of a tormentor that is tormenting the spectactors. It´s the sound of Fifa World Cup.