Gudars karameller vilken biobulle

Nyligen gick vi på bio och såg på en thriller som heter Lights Out, som visades i och med Stockholms Filmfestival. Det bästa med filmen var dess annorlunda berättarstruktur som ruckade rätt snyggt på den annars så klassiska thriller-komplotten. Se den om du får chans. Och, den är fransk.

Efter filmen ropade våran abstinens efter kaffe, givetvis lydde vi den.

Vi hamnade på cafét Saturnus, kända för sina giants till bullar.

Ät ät, vi måste fota proportioner! hetsade vi. Och Sophie åt.

Ett tag var det så mycket bull-fotande att vi glömde av att prata med varann.

Men sen, i dryga tre timmar spillde vi kaffe och tid på att prata om det mesta som någonsin kan komma ur tre munnar. Det blev bland annat filmtips och titlar skrevs allteftersom flitigt upp.

Efter några hundra år var det dags att slutligen bege sig, jag reste mig upp och upptäckte denna underbara almanacka som hängde på väggen. Jag vill ha.

Vi tog på oss våra michelinare till jackor och Araia fick vänligen posera lite.

Väl ute förväntade jag mig att se solen, men glömde visst att dagen förkläs med svart slöja redan vid fyratiden. Så belysning fick leda mig hemåt. Men, jag gillar faktiskt den mörka årstiden. Något att mysa inunder, men bara för ett tag. Sen får det gärna bli ljust, innan depressionen anfaller.

På väg hem lyste Kungsgatan upp i ett magnifikt vinterljus som påminner om lycka.