Hallojsan i stugan,
om någon får för sig att undra när jag är tillbaka i Sverige så är jag det alltså NU, och ostadigt står jag med båda fötterna på den hala jorden.
Tänkte dock vara lite ovänligt kort för denna gång, behöver vila, eftersom jag lider av någon form av jetlag, som som jag vore i ett mellanland mellan två länder, förstår ni? Jag känner mig alltså något vilsen eftersom det första som slår mig när jag kommer tillbaka till Sverige är att:
1. det känns som om jag nyss var här, vilket jag i och för sig också var
2. området utanför en flygplats oftast ser likadan ut, vilket land man än befinner sig i (nåja, snön är visserligen ett alibi nog för att göra mig varse om att jag är i Sverige)
NOG om det, och nu måste jag sluta att:
1. skriva med VERSALER för att betona vissa ord, för ni förstår ändå vad jag menar UTAN att jag ska behöva SKRIKA UT DET, eller?
2. och så ska jag sluta upp med att blogga på sena natten som en annan jetlaggad duracellkanin och istället stänga ner datorn för att sova. Ja, jag måste tyvärr sluta nu, HÖR NI DET.
På tal om ingenting - när jag var väldigt liten men vuxen nog för att förstå, trodde jag att spetälska var en sjukdom som drabbade den som var olyckligt kär. Tänka sig.
Nåväl jag dyker snart upp igen, utan en jetlaggad ton i text, ursäkta min burdushet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar