Mr Deadline

Det är något med soliga dagar som gör att jag inte kan koncentrera mig på plugget. Solen gör mig rastlös, speciellt under en långfredag och påskhelg som denna. Men inte bryr sig Mr Deadline så mycket om det. Rättare sagt, Mr Deadline skiter fullständigt i min önskan om att få njuta av våren.

Mr Deadline struntar i om det är helg, om det är middag, om det är rosé i parken, om jag är trött, om jag har ont i magen, om jag har skoskav, om jag tvingas sitta ensam och plugga samtidigt som resten av landet är ute och skakar hand med våren och säger, God bless you my sun.

Mr Deadline bryr sig inte ett dugg om mig, eftersom han inte ens vet vad empati är. Det är nämligen så att Mr Deadline inte kan känna några känslor alls och har därför svårt att sätta sig in i mina ledsna reaktioner. Mr Deadline har en blick som aldrig flackar, han ser på mig med ögon utan innehåll. Mr Deadline består endast av ett skal med ett programmerat innehåll, ett microchip till liv. Mr Deadlines rörelser är minutiösa, hans skjorta är helt utan veck, hans läppar är tunna och smala, hans ögonbryn strama och hans slag så träffsäkra att de svider så att det snör is om hjärtat.

Jag känner ett starkt hat inför Mr Deadline.