Jag är ingen kvinna, jag är en ost

En gång fick jag frågan från en fransman, som tillfälligt bodde i Sverige, om det var normalt att
äta ett helt kilo ost på bara några dagar. Han hade nämligen blivit introducerad till hushållsost
och åt den som vi svenskar äter brieost. Just då, när han ställde mig denna fråga fann jag det abnormt - ett kilo hushållsost på några dagar är en ren omöjlighet att få i sig. Hur bär man sig åt egentligen? River man ner den i sin yoghurt? Smyger man in den i mellanmålet? Eller tar man med sig den till träningen, som extra energi istället för banan? Dessa fransmän, tänkte jag. Mon dieu.

Men så hände det att jag, mitt under högen av tristess, började rannsaka mig själv, och insåg då
till mitt förtret att det faktiskt är jag själv som är av värsta ostsorten. Tydligen äter jag 728 gram
prästost på tre dagar. Och då river jag inte ens ner den i min yoghurt.