20 mars 2012

Blåbusslivet

Nuförtiden tar jag bussen om morgonen. Jag har förvisso alltid tagit bussen, men den här bussen är en jobbuss. Istället för tuff-tuff-röd är bussen allvarligt blå och den går var fjärde minut istället för var femtonde. Alla säten i blåbussen är majestätiska med lite gula inslag här och var. Och har man kjol på sig river det lite lätt mot låren eftersom klädseln är något sträv, ungefär som en nyklippt åker. I den röda bussen är sätena som tagna från 1800-talet, lite guldassiga och plyschiga utan friktion. Lena som kattryggar.

Ljudnivån i blåbussen är ganska dämpad, ett blygt prassel hos sidorna från någon enstaka morgontidning rör sig fram med jämna mellanrum. Blädder. Tanketyst. I luften hänger några uppbokade möten på spänd lina och på vägarna utanför seglar morgontrafiken ljudlöst förbi. Det ser ut som brickor i ett spel utan handling.

Ja, som om det inte vore nog tar det mig dessutom bara några minuter att komma fram, istället för en halvtimma som med den röda bussen. Det blir därför ganska oenhetligt, i upplevelsen av den bok som jag just läser. Poesin känns huggen, som om den inte fick komma till tals nog innan jag strax ska stänga igen boken. Och därefter hänger de trasiga orden efter mig resten av dagen. Alldeles trasade och eländiga, som bostadslösa hundar utan munspel.

4 kommentarer:

  1. Hoppas att allt känns bra på den blå bussen och den, för dig, slutstation den tar dig till varje morgon nu? Vill höra om hur det har gått sen! Hoppas också du kanske kan tänka dig att hoppa på ett vitt tåg och följa mig till den lilla hörnan med de många sorter som vi gillar så mycket. Så kan vi avnjuta vår fångst över en kopp te när det bjuds tillfälle för det:) Tycker också att din nya "logga" är jättefin! Känner igen den och blir glad, gillar verkligen den målningen:)

    SvaraRadera
  2. Gillar texten mycket med jämförelserna! Den påminner om mina bussfärder och så poesin så klart som man måste ge tid och ro för att orden ska nå fram. :-)

    SvaraRadera
  3. Det känns väldigt bra Mikaela, du vet mycket nytt men ändå inte. Ungefär som kärlek i given form. Självklart ska vi snart ta det vita tåget ner till den lilla hörnan du talat så GOTT om! Diskutera texter och koppa te. Har till och med skrivit upp det som en to do haha. Tack så mycket, blir glad av att du gillar loggan, och att du läser bloggen:)

    SvaraRadera
  4. Am. Kul att jämförelserna tilltalar dig! Visst är det så, poesi är inte att leka med :)

    SvaraRadera