Ingen fara lilla vän, det ordnar sig ska du se. Det gör det alltid.

Att jobba i en bokhandel, tänker man, kanske inte är det mest originella jobbet på jorden. Vilket möjligen även stämmer, vad vet jag - mer än att den bokhandel som jag har jobbat i under mina studieår har varit ett extraordinärt jobb. Ett original i sig. Just därför gillade jag det så mycket.

Men som med mycket annat i livet tar saker och ting förr eller senare slut. I fredags jobbade jag min sista dag i bokhandeln.

Det var med vemod som jag såg mig runt en sista gång i butiken. Försökte memorera varenda vrå. Gick omkring med ficklampa som en koncentrerad kriminaltekniker och undersökte fingeravtryck från svunna tider. Ja, fast inte i ett brottsyfte då förstås.

Sjuttio procent av den relaterade tiden till jobbet gick åt att umgås tillsammans med mina kollegor. Vi levde runt om både dagar och nätter

Gjorde piruetter, i park

åt och drack under en sol som sken sig alldeles stark.

Själva butiken är en butik med karaktär. Ungefär som en själ som färgas av dem som jobbar där. Som präglas av deras accessoarer med alltifrån

Pippi Långstrumps strumpläst.

Till choklad i alla dess former, som bryter mot fyrkantiga smaknormer.

Under lunchen hände det att vi tog oss en siesta under solen. Låg och lyssnade till gräset när det rasslade till av en försiktig sommarvind.

Men självklart jobbade vi också mellan varven. Betjänade kunder, letade upp böcker och drack kaffe.

Sedan kom som sagt den allra sista dagen då jag sade adjö min bokhandelsvän, kanske ses vi snart igen. Och där stod Minna och Vendela i fint skrud och räckte över en korg med förträffligt passande godsaker från alla i butiken.

En skvätt med tårar fyllde upp mina ögon så att det blev alldeles blanka, precis som hos den storögda fullmånen.

*Bevismaterial*

Långsamt promenerade jag sedan från jobbet och såg ut över området. Jag gick, nästan flög fram med lätta steg, samtidigt som hjärtat snörptes åt i ett ljudlöst gråt. Ingen fara lilla vän, det ordnar sig ska du se. Det gör det alltid, sade jag och pressade ihop munnen.