11 mars 2012

Once upon a time there were two women in a blossom London. And of course, there were as well several other people in the town.

För lite mer än en vecka sedan åkte jag och Minna iväg på en liten resa. Vi flög tvärs genom hela universum, jag gjorde V-tecken och mitt hjärta kände liksom peace på jorden.

Så småningom landade vi i London, och hamnade på ett hotellrum som hade informativ konst på väggarna.

Morgonen därpå vaknade vi, slog upp fönstret och mötte stadsdelen Kensington med ett hello, good morning sir.

Med ett beroende av internet och chai tea latte äntrade vi Starbucks det första vi gjorde på morgonkvisten.

Sedan tog vi den legoliknande tunnelbanan norrut.

Till -  ja, ni kanske själva kan tyda skylten som Minna pekar på.

Nåvars, vi befann oss i Notting Hill!

Engelsmännen är för övrigt väldigt trevliga, och verkar dessutom ha sinne för humor.

Här kanske skylten är något mer tydlig. Vi var på väg till Portobello Road och den internationellt kända marknaden som finns där.

Vägen dit pryddes av de bekanta, pastelliga husen, körsbärsträd, en klarblå himmel och vårdans.

Vi befann oss tydligen väldigt nära Skottland, men beslöt oss i sista sekund för att inte ge oss ut på några vilda utflykter till andra grannländer.

Portobello Market var som sagt destinationen.

Där vimlade vi tillsammans med det grandiosa krimskramsutbudet.

Mitt bland stånden fanns en klädbutik som från topp till tå var inredd med äldre symaskiner.

När marknaden så småningom aldrig tycktes vilja ta slut, vände vi om och begav oss österut. Där stannade vi till och pekade på St Paul's Cathedral som var något svårfotad.

Det var ett litet projekt, men till slut fick vi ändå med katedralen och även oss själva på bild. 

Rätt som det var sprang vi på skylten som pekade mot nationalmuseet Tate Modern. Med stor lusta tog vi oss genast dit. På vägen passade vi även på att bli ett med konsten - pour l'art.

Floden Themsen log beredvilligt åt oss.

Och museibyggnaden kändes ganska mäktig där den reste sig i skyn, omgiven av sin blåa gloria.

Konsten på museet var högst beaktansvärd.





*Extramaterial*

På kvällen gick vi bland annat på upptäcktsresa i centrala delen av stan, kring Picadilly Circus.

Vi deltog även i The Fabergé Big Egg Hunt, i jakten på "the eggsclusive" Diamond Jubilee Egg.
Jag vill dock inte påstå att vår ambition var extremt stor, utan mest av det rådvilligt turistiga slaget.

Därefter upptäckte vi ganska mycket av London by night, mest för att vi gick aningen vilse.

6 kommentarer:

  1. Ni verkar ha haft det jättebra! Härligt med en liten utflykt bort från vardagen. Underbart med körsbärsträden!!

    Grattis till sista seminariet! Är det bara uppsatsen kvar nu då?

    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Åh, jag hade glömt bort vad det var för ägg man egentligen "letade" efter! (Hehe, det ser ju faktiskt ut som vi lyckades gör annat än att fika också...)

    SvaraRadera
  3. Aaah, nu känner jag ju igen mig... :) London var visst väldigt trevligt!

    SvaraRadera
  4. ToA - Jo även om det sista man gör är att vila så var resan ändå förträfflig och välbehövlig! Visst är körsbärsträden vackra, skulle inte alls ha något emot att se dem i självaste Japan:) Och tack så mycket, uppsatsen är avklarad, om en vecka startar praktiken. Ska bli en spännande resa det med. Kramar!

    M - Visst letade vi efter ägg som galningar va. Känns lite som att de till slut kläckte musten ur oss, hehe. Vi ad hoc-sprang ju på dem lika mycket som allt det andra, inklusive ett HBB i Notting Hill!

    N - Vad bra att du känner igen dig, trots att tiden svek Brick Lane. Ja London är väldigt trevligt, även Åbo :)

    SvaraRadera
  5. ÅÅÅH jag älskar dina bilder! Och körsbärsträden har redan börjat blomma?!?! Damn. Då kommer det säkert ha gått över när vi åker :( Men men..
    :)

    SvaraRadera
  6. ÅHH tack Vendela! Känns fint att bilderna tilltalar en sann anglofil som dig:) Nä, körsbärsträden blommar väl längre än så. Om inte annat har du ju alltid Kungsan, hehe.

    SvaraRadera