Igår gjorde jag misstaget att kliva utanför dörren utan någon JACKA. Det var en kall dag. Nåja, kallare än alla andra sju dagar dessförinnan. Och det enda jag såg ute på gatorna var jackor. En massa jackor, som fladdrade omkring på cyklar, invid barnvagnar, i busskurer och längs med vattnet.
Till en början tycktes inte alla dessa jackor lägga märke till mig där jag villrådigt hastade mig fram i frusna tag, med armarna korsade framför bröstet. Men ju längre jag gick och ju mer vinden ryckte tag i mitt naggade skinn, desto snabbare förökade sig detta hav av jackor.
Också hade jackorna börjat lägga märke till mig. De pekade på mig och skrattade, och någon undrade hur jag kunde med att gå omkring naken, utan jacka. Man frågade om jag verkligen var från denna planet? Och till svar vände jag ner blicken mot marken och grimaserade i trasiga miner. Ja, man skulle kunna säga att en så kallad jackturbulens uppstod mitt på blanka gatan.
Idag hänger sig kylan kvar i luften. Och jackan, den är med mig.
Ett leende faller på mina läppar när jag läser detta välformulerade blogginlägg, för oj vad jag känner igen mig. Lite för blåögd inför försommarens skiftningar. Det värsta, tycker jag, är när du efter uppskattningsvis 30-40 steg redan känner på dig att du är allt för kallt klädd och med vetskapen om att det förmodligen blir kallare och att eländet bara börjat. Skickar lite omtanke och värme via mina jackor där ute på stan, de ska nog heja glatt idag, vill jag tro. /Susanne
SvaraRaderaTack för din eftertänksamma kommentar Susanne! Kul att du känner igen dig - eller ja, kul att man inte är ensam om att prövas inför vädrets överraskningar. Din fina hälsning till alla jackor där ute på stan nådde fram - idag fick jag mycket värme och många glada tillrop. Tyckte mig även höra en och annan busvissling, allt på grund av en ynka JACKA.
SvaraRaderaMen åh SNYGG jacka! Vart har du införskaffat den? :)
SvaraRaderaNej ensam om detta är du inte, du har mitt fulla stöd. Skönt att budskapet nådde fram och haha, det där med busvisslingen var faktiskt inte min idé, men, de frågade så snällt så då sa jag, låt gå då. Skulle väl inte skada när de nu ändå var i farten! /Susanne
SvaraRaderaVendela, Asch den gamla trasan.. ;) TACK, om jag minns rätt gjorde jag den till min på Lindex för en sisådär två år sedan.
SvaraRaderaSusanne, Vad kul att du och jackorna har pratat ihop er sådär i smyg - lite som en överraskningsfest blev det med busvisslingarna och allt. Så himla fint gjort av dig!