Medelhavets sönderbrända pärla

Bildkälla. Rauche - "Duvans klippor" i vattnet utanför Beirut.                                                                           

På nyheterna idag rapporterade man om nattens skottlossning i den libanesiska huvudstaden Beirut. Detta är en påföljd av tidigare oroligheter som har utbrutit i staden under de senaste dygnen. Men det är inte första gången som själva landet utsätts för dåd, det är snarare en omåttlig förlängning på det inbördeskrig som pågick under åren 1975-1990, och som fick människor att fly sitt eget land. Även landets dåliga ekonomi tvingade många att flytta, däribland min mamma och hennes familj.

Det har snart gått tio år sedan jag för första gången besökte Beirut. Vad som då direkt slog mig var hur väldigt vacker staden är. Atmosfären kring den påminde mig om något heligt och högaktningsfullt, men ändå intimt och levande med alla upplysta teatrar, nattklubbar och den vita Jungfru Maria-statyn "Harissa", på berget. Känslan av den eleganta stadspulsen gav också förklaring till varför staden en gång i tiden fick smeknamnet "Medelhavets pärla", eller "Lilla Paris", då franskan även var ett allmänt språk.

Under min korta vistelse i Beirut återupptäckte jag alla välkända platser och byggnader som jag tidigare hade sett, men endast hemma hos mina morföräldrar, i form av fotografier på klassiska stadsvyer, ikontavlor och porslin. Resan dit gjorde att jag på riktigt fick uppleva en stor del av min egna historia, vilket gav mig ett oväntat djupt intryck som omfamnade min tillvaro.

Sedan gick åren och striderna höll sig alltjämt ojämna, och medan jag hoppades på att landet så småningom skulle börja återhämta sig för gott, var det ändå något som ständigt fick mig att ofrivilligt tvivla på hoppet. Idag förknippas tyvärr Libanon starkt med krig och förödelse. Ett tydligt tecken på detta är de otaligt många bilderna på vandaliserade områden, brinnande byggnader, militärer och skadade människor som dyker upp allra först i sökningen när jag googlar på "Beirut".