PR, människor

Ibland när jag skriver här i bloggen kommer jag på mig själv med att fundera om ni verkligen förstår vad jag menar. Alltså inte så att jag underskattar er, nej nej. Snarare tvärtom! Ni är säkert en sådan publik som letar efter underhållning kring vardagens grårutiga sysslor. Kanske inspiration och lite ögonsnacks. Ni är, vad jag förstått det som en medveten och ganska kräsen publik som söker efter kvalitet i en mediefylld ocean, ett stort brus. Och därför väljer ni alltså att bara ta in en viss typ av information och därmed även bloggar.

Ok, det jag vill komma till är alltså om min kommunikation fungerar, det jag skriver till er? Det är i och för sig ingen idé att slänga ut en fråga och be om ett svar, en kommentar. Jag har själv sett många bloggare slänga ut en enkel fråga i ett inlägg, som till exempel, "...eller vad säger ni, helsvarta eller tigerrandiga tights idag?" Och så har det gått två dagar sedan inlägget skrevs och noll kommentarer på det. Jobbigt liksom. Att inte få respons på vad man ska ha för tights på sig. Jobbigt liksom att skita i att gå ut under den dagen för att man ännu inte fått svar frågan man skrev i inlägget.

Sedan vet jag att det heller inte är någon större idé att tvinga be folk att kommentera. Jag är själv dålig på att skriva en kommentar, även om jag vill och älskar att läsa andras bloggar. Men jag har bättrat mig betydligt. Men det är svårt alltså. Att kommentera. Ibland kan det kännas torftigt sådär kan jag tycka när man ska kommentera. Som på en kändis blogg. Vad ska jag till exempel skriva till Alex Schulman "Söt bebbe där, kramiz från en trogen läsare som diggar dina texter". Bryr han sig ens?

Jag vet EN som i alla fall bryr sig. JAG. Jag bryr mig när ni kommenterar! Det betyder guld, diamant och hela mitt rosbeströdda hjärta när ni kommenterar. Det är kul, lite julaftonspirrigt sådär! Kul och intressant att få respons på något man gör. Men jag tvingar er inte, men jag tycker fortfarande det är kul.

Men i alla fall, det jag skulle komma till från allra första början till detta inlägg var att det är lite som en ketchupeffekt med kommentarer. Ibland väller de in, alla på en gång, tre inlägg på raken. Och ibland så ekar det tomt här på bloggen. Och då försöker jag analysera lite. Inga allvarliga analyser alltså. Inga omvärldsanalyser eller någon Phytagoras sats-grej. Jag försöker bara se om det kan bero på inläggen, vad jag skrivit. Om det jag skrivit är förståeligt, om det finns något att säga om det jag hasplat ur mig?

För att veta om jag verkligen skriver på en förståerlig blogg-svenska bad jag min mamma läsa min blogg. Det var för ett ganska tag sedan, när jag mest jobbade med text, struntade helt i bilder. Utan bilder tröttnade hon tydligen rejält, hade inget speciellt att säga. Knep tyst. "Men mamma, vad tyckte du då?" "Jo, fint." "Men vad, kan du inte säga vad du tyckte om texterna?" "Vad ska jag säga?" "Men tyckte du det var kul att läsa, eller var det för långa stycken, för många adverb kanske?" "Mmm, kanske liite svårt att förstå ibland." "Jaha, hur menar du?" "Eh, men du skriver lite djupt sådär som en poet."

Jag älskar min mamma bland annat för att hon är så uppriktig och otroligt rolig. Dessutom är det ju så att jag säkert skriver lite annorlunda. Men inte sååå annorlunda och långsökt väl? Ja, jag vet ju inte riktigt, men kör väl helt enkelt på. Och kanske att det blir lite nudie-bilder här framöver. Ja, någonstans måste man ju börja med att sälja sig själv. PR, människor, det handlar om PR.

Sometimes I wonder if I the texts that I write here on my blog are easy to understand? If they communicate? I don´t get so much comments, and once someone gives a comment about a post I get overjoyed! A while ago I asked my mom what she thought about my blog. At first she didn´t say that much, maybe afraid to hurt me. But when I forced her she told me that I use to write some kind of deep texts, a bit as a poet, she explained. My mom is honest and also very funny, love her! But I hope I don´t write that farfetched..? Well, hope my blog is readable. And maybe I´ll also put up some nudie-pictures of me, because it´s all about PR, people, it´s about PR.