gardinen

Under tiden som jag är i Göteborg och förbereder göttigt göteborskt skvaller till bloggen, tänkte jag passa på att berätta om den gången när jag var liten och letade nya gardiner till mitt dockskåp.

Jag var fyra år, kanske fem. Ett av mina största intressen, förutom Barbies, var att pyssla och knåpa, precis så som de gjorde i barnprogrammen när de klippte, klistrade och hade sig. Så den gången jag letade gardintyg till dockskåpet sökte jag mig helt logiskt till min mammas klädskåp - ett himmelrike, där mängder med tyger flödade över mina axlar. Med igenknipt mun och ett stadigt grepp om saxen öppnade jag skåpet och bläddrade med händerna längs de tyger som hängde ovanför mig. Och där hittade jag alltså mitt fynd - ett tyg som inte alls såg ut som ett plagg, snarare som någon slags gardin, kanske oanvänd till och med. Snabbt, med stor intensitet och hög puls tog jag tag i den nedre delen av tyget som jag nådde till, och började klippa ut två stycken rektangulärer. Och med lite lim fick jag snart upp de nya gardinerna i dockskåpet och dockorna myste nöjt i deras nya inredning och mina bruna ögon glittrade av förtjusning.

När mamma dagen efter skulle ut med pappa på middag upptäckte hon något märkligt. Någon eller något hade knaprat på hennes nya kjol som hon nyligen stolt hade sytt upp på sin sömnadskurs. Kan det ha varit en råtta som bitit av perfekta rektangulärer på kjolens nederkant? Nej, det var bara jag, avslöjade jag med röda kinder till mammas förvåning. Och jag förklarade orsaken - att jag tyckte att tyget såg ut som en gardin, och mamma hade väl ändå ingen större användning av den när den ändå inte hängde uppe i fönstret.

Till min rodnande förvåning skrattade mamma lyckligt över att jag tyckt att hennes nya fina kjol hade sett ut som en gardin.

When I was about four-five years old I used to have many do-it-myself-projects at home. One of them was to find new curtains (fabric)  for my dollhouse, so I was looking at the most logical place of all - my mother´s wardrobe. There I saw something which did´nt look like a garment, rather an unused curtain. So I cut off a piece at the bottom of the fabric, and the dollhouse was rewarded with a new curtain. What I didn´t know was that the fabric I cut off was my mother´s new skirt which she had sewn up on her sewing course.