stand up

Jag var på stand up igår, för första gången i mitt liv. Det kändes lite nervöst till en början, att gå på stand up. Nej, jag skulle inte själv ställa upp, men du vet vad jag menar. Det är ungefär som att gå på Nobelmiddag (som man så ofta gör) svårt att veta alla regler - i vilken ordning ska man använda alla bestick? Får man dricka cola light istället för alkohol? Hur stora tuggor mat får man ta åt gången? Vem av personerna bredvid ska man prata med för att inte verka oartig när man vänder den andre ryggen? Vad ska man prata om, Alfred Nobel? Hur hälsar man på folk, en kindpuss, två kindpussar, tre kindpussar, handtag, famntag, klapp eller kanske till och med kyss?

Så här kändes det lite igår innan jag skulle på stand up. Tankarna flög i huvudet - när borde jag skratta åt skämten, hur mycket ska jag behöva skratta för att verka trovärdig, ska jag klappa händerna efter varje skämt, och framför allt

tänk om jag inte tyckte det var kul.

Tänk om jag började gäspa av tristess. Jag, som älskar humor kanske inte älskar stand up! Och tänk om komikern drog upp mig på scen och frågade varför jag är den enda som inte skrattar. Vad skulle jag svara då? Typ, ursäkta, men kan du möjligtvis utveckla ditt skämt? Eller nej vänta, för att verka cool kanske jag skulle behöva säga: talk to the hand! Ge personen en lap slap och gå av scen med ett extremt vickande på min rumpa. Kanske skulle publiken då börja jubla åt MIG istället, till och med börja ifrågastätta komikern.

Fast, det var nog lite onödigt att analysera kring det hela. Det visade sig vara världens mest avslappnade kanonstämning (i och för sig inte så konstigt med tanke på att alla som går dit borde ha humor). Och vissa av skämten drogs ut till sitt yttersta, nästan så att man ibland kände att det nog gick liiite över gränsen. Men bara liite. En snabb tystnad svepte över publikhavet och komikern (säger man komiker?) räddade snabbt upp skämtet med att förklara att det var fel att säga så och publiken började åter skratta hjärtligt och nicka förstående åt varandra.

Och stand-up-temat för kvällen kan sammanfattas i:

sex (såklart)
invandrare
övervikt
sex igen
lite facebook och lite sverigedemokraterna

skrev jag förrsten sex?

Yesterday I was on stand up. First time in my life ever. It was kind of nervous at first because I didn´t know the rules. When to laugh, when to applaud. And what if I didn´t like it?! What if I felt miserable and outcast if I didn´t get the jokes?It turned out to be very fun and I laughed so much I could no longer feel my cheekbones.