11 januari 2010

jag saknar faktiskt sommaren

Jag saknar prasslet från de lätta bladen när vinden smeker träden, och i luften ligger ett sommarljus och vilar lunch. Ett vitgult ljus precis som det nostalgiska ljuset i fotografier från förr. Det är tyst omkring dig, så tyst att du någonstans bortåt kan höra en svala sjunga sin sång upp mot den askblå skyn.

Du blundar och känner vinden smeka över dina ögonlock, en geting surrar snabbt förbi ditt öra och ett grässtrå hittar upp till din armhåla så att det kittlar till och får din hand att slå lite lätt på din axel. Solens värme vilar på din panna och sprider sig inåt, ner för ansiktet, värmer halsen och kramar om bröstet för att sjunka ända in i ditt hjärta. Och med ditt ena öga kikar du tillbaka mot solens slöja som svajar långt upp ovanför dig.

Kanske är det därför sommaren bär på ett särskilt ljus tänker du, när himlen får möta solen.





I´m longing for summer, for blossom trees, for singing bees. For green grass, for warm rustling leaves. For ash-blue sky and for a smile, reaching up above the high, coming from mine, mouth and dancing freckles.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar