Satans perkele så tråkigt det är att komma hem och upptäcka att den ena skolsulan till mina stövlar plötsligt får för sig att avbryta den utmärkta symbiosen för överlevnad med resten av min stövel.
Hade det varit början på en vinter (även om jag då inte önskat få veta hur lång den kom att bli) hade jag kostat på mig ett par nya stövlar. Hade jag haft mer än råd hade jag kostat på mig mer än ett par nya stövlar. Och hade jag älskat min numera ensuliga stövel hade jag givetvis kostat på mig ett läkarbesök hos skomakaren.
Men nu vet jag inte riktigt vad göra. Status quo. Att hålla mig inomhus tills våren ploppar fram, eller att slicka superlim på sulan.
If winter had not been so terribly long, I had now been able to by me a pair of sandals to trudge around in together with spring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar