jag vill tillbaka till Paris

Det kom som en chock. Först såg jag bara moln, som liknade snömodd om man tänker sig molnen i skala 1:1. Och funderade man lite till såg molnen även ut som mängder med isklumpar som just höll på att smälta sig bort från det blå havet som tornade upp sig där under.

Fast i själva verket låg det blå havet ungefär tiotusen meter ner och isklumparna var som sagt molnen, den abstrakta illusionen.

Vi sjönk längre ner, förberedde oss för landning och vi bytte plats  med molnen, som istället hamnade ovanför oss. Jag började urskilja mängder med rutor i ett stort rutnät. Ju närmre flyget nådde marken desto tydligare blev den mänskliga kartan, som det existerande liv ute i universum säkert anser vara gulligt gjort av oss, människor. Våra vägar, våra marker, vårt idoga planerande, hur vi ordnar till det för oss med små hus att bo i, för att skydda oss från omvärlden och från molnen som ibland gråter.

Chocken kom när rutorna blev större än min måttade tumme. När rutorna blev till urskiljbar mark, jordmån. Jag trodde jag skulle se ett grönskande landskap, precis som Frankrikes. Men i Sverige var vintern ännu inte borta. Påsken må vara här, men snön smutsar fortfarande ner stora delar av landet likt skorpor som aldrig vill försvinna från ett öppet sår. Jag fick plötsligt svårt att andas. Luften var grå, precis som om någon ute i rymden haft just Sverige som rökruta.

Dagen efter, jag sitter i väntrummet hos husläkaren. Mina mandlar är större än min tumme, men ändå inte lika stora som ett snötäckt landskap. Jag ströläser en Allers. Tunna sliddriga sidor täckta med sorgligt dåliga skämt på insändarsidan: "Jag kan hoppa högre än ett hus." "Det tror jag inte på. Har du någonson sett ett hus hoppa?" Jag tittar upp på läkaren som ropar upp mitt namn och jag säger: Bonjour signor. Har ni möjligen ett recept för fransk melankoli? Jag vill tillbaka till Paris.

I come back from Paris to Stockholm, and I find a smog hanging over town, as if someone out there opted Sweden as a smoking area. Heavy air, melancholy, regret. I want to go back to Paris.