Att det var fint väder ute idag såg jag under tiden som jag befann mig inomhus. Solen målade balkongbrädorna gula och himlen sken havsblått. Och jag tänkte: en sådan här dag får man bara inte missa att vistas ute i. För den här typen av dag är av sällsynt art i detta land och då måste man ut! Fort som fan också! Ut innan det börjar regna igen! Ut och promenera! Ut och skräpa på en parkbänk! Ut till kiosken! Bara du går ut! Jag fick lite panik där ett tag. Kan det ha varit någonstans när jag vaknade mitt på dagen och insåg att det snart var skymning om jag inte begav mig ut i tid, och då skulle jag senare sitta förstenad och ångerfull framför alla facebook-statusar och ångra att jag inte släppte hemmet ett tag för att rusa ut. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för ärende ut. Om det var för att möta upp någon kompis, eller kanske för att handla. Så beslöt jag mig för att gå till gymmet och då kommer jag ju ut en sväng, tänkte jag snillrikt. Då kan mitt samvete inte svärta ner mitt inre för att jag inte hade vistats ute idag. Och kanske skulle jag senare under veckan, när man pratar om vad man gjort under helgen som var, kunna skryta med att jag har njutit av en alldeles underbar söndag i det härliga vädret!
Under min väg till gymmet ser jag att diverse fik och restauranger har varit snabba med att sjasa ut sina serveringar. På bänkar och stolar flockas människor likt välpolerade pärlbandsrader, vårjackor, sjalar, solglasögon, vippande kjolar, pressade byxor - allt blänker nytt om dem där de sitter och fikar som om de aldrig förr smakat på kaffe. Jag tar övergångsstället och skiftar över till andra sidan trottoaren där det råder skugga. Som en själlös varelse gömmer jag mig medvetet för den stora folkskaran, känner mig inte lika solredo. Känner inte för att gå förbi fiket i buffliga träningskläder och bli dissekerad av alla blickar. Jag är inte en solfascistisk fashionista, och inser att jag inte ens hade behövt gå ut idag för att njuta av solen. Jag njuter hellre av solen om den råkar dyka upp när jag är ute och inte tvärtom.
Men nu när jag ändå är ute må jag erkänna att det faktiskt är rätt trivsamt när solen dyker fram, för då dyker allt annat fram. Likt förgyllda tussilagos ploppar de upp lite här och var, som ett tecken på att våren kommit för att bringa fram fjärilar i magen. Jag talar om papporna. Rättare sagt storstadspapporna. Just alla storstadspappor är nämligen av egen särart. Jag vet inte om det är för att de har en kvinna vid deras sida som leker skyltdockor med dem eller om det är så att just storstadspappor har stenkoll på konceptet kläder och attityd. Förvisso ser de flesta pappor likadana ut. Det vilar någon gedigen nonchalans över deras oj-jag-råkade-visst-kliva-upp-ur-sängen-för-att-gå-direkt-ut-rufsiga-hår,deras tredagarsstubb, deras i farten påslängda scarf med matchande sneakers, deras lediga chinos och den svajande rocken. Men jag vet att allt detta varken har med gedigen nonchalans eller icke-medvetenhet att göra. Detta handlar om hundraprocentig modekoll, som förvridits så pass mycket att den övergår till att ge ett sken av att vara icke-medveten. Ja, sådana är de, de flesta storstadspapporna. Och jag kan inte låta bli att tycka om det. Deras stil behagar mig något fruktansvärt.
Så var det även den lilla detaljen att de just är pappor. Att de snällt står med en barnvagn och väntar på sin kvinna utanför någon butik. Jag vet inte varför de blir mer attraherande som pappor, och på köpet ruskigt svårfångade. Kanske har det att göra med deras påtagliga legitimitet - att de så att säga är kapabla och alldeles mogna till att skapa liv.
Today the sun has blazed over the city but I hadn´t time to do as most of the population - walk outside in hours, more than the turn I took to the gym, covered with shadow. I prefer to enjoy the sun if it shows up while I´m outside, not vice versa. But somehow I saw some really nice signs of spring - the well-dressed urban dads. I admit I like their casual but sharp concious dress-style. And why I´m attracted to dads is because of their legitimacy, I guess. Their maturity somehow becomes more significant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar