Något hände med mina ögon när jag kom hem från Paris. Nej, jag ska inte skriva om det igen, vänta. Jag menar att själva resan gjorde att mina ögon antog ett annat uttryck. Som om jag genomgått ett själombyte. Min blick var helt annorlunda när jag kom hem. Jag minns att tanken for igenom mitt huvud när jag då speglade mig sådär i förbifarten.
Men den riktiga tanken slår mig inte förrän nu när jag ser in mina trötta ögon i badrumsspegeln. Jag finner dem hålögda, något rödsprängda och tittar jag riktigt noga med mina ögon, på mina ögon anar jag en viss början till sorgkant i ögonvråna. Egentligen bryr jag mig inte speciellt, eftersom klockan snart är halv tolv på natten och sängen ropar till mig - jag är helt enkelt trött vilket givetvis tar sig i uttryck i mina ögon. Men jag kan dock inte släppa minnet av den blick jag mötte i spegeln när jag var hemkommen. Blicken var liksom glasklar och själva ögonen var enorma och skimrade av något rent taget från himlen. Uttrycket i dem såg på det hela taget ganska harmoniskt ut, och gissar jag rätt är det på detta sätt ögonen ser ut på hos den finner sig vara förälskad.
Something happened to my eyes when I came home from Paris. It was as if someone had blown something refreshing on them. They were enormous and shimmered something pure taken from heaven. And if I´m right it is in this way the eyes look like of one who is in love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar