himlen

Ibland händer det att jag släpper alla sysslor för att betrakta himlen. Så många skepnader och känslor som en himmel kan väcka, finns sällan på andra håll. Himlen är som ett enda stort hav fyllt av distinkta humörsvängningar i starka kulörer.

När solen sent på dagen fortfarande bränner till i molnens rötter, kan himlen må så här. Mild och ödmjuk med en lätt hetta på kinderna från en solig dag i parken.

Sedan försvinner solen sakta, himlen drar ihop sig, blir mer dramatisk. Skissar upp förslag på nattens utseende och förbereder sig för utgång.

Natten tar över, himlen lugnar ner sig, sluter ögonen och låter månen inta sin plats.

Sällan händer det att himlen känner sig tom och kraftlös inombords. Men när så sker ska den veta att den är lika vacker för det. Om inte ännu mer sårbart vacker.

The sky and its guises.