i alla fall

Min balkong har numera börjat användas som ett andra rum, ja jag bor endast i ett rum, tänka sig. Dock utnyttjar jag än så länge balkongen till solande, inga grill-rosé-romantikpudriga-himlakvällar här inte, ännu. Den är rätt naken, balkongen. Även jag är rätt naken, om kroppen. Brun och griljerande stekig tänker jag bli, så länge solen vill, så länge jag orkar. Ja, jag hör inte till den skaran som gärna pressar, annat finns att göra. Men när strålarna väl börjat kräma in sig på min hud är det svårt att sluta, jag måste sola. Varje dag när solen så småningom börjar släntra över med sin glans på mitt balkongräcke, börjar jag hastigt att planera om dagens bestyr. Mellan ett och tre är jag upptagen serru. Jaha, men gör du något särskilt då, för jag tänkte att vi kanske kunde gå igenom den där... Upptagen, säger jag.

I alla fall.

Jag har nu på sistone börjat inse att detta meningslösa ödslande på soltimmar inte leder någonvart. Brännan försvinner så småningom när snöstorm om cirkus ett halvår åter kväver ner Sverige, och dessutom är det nog nödvändigt att försöka utnyttja tiden till annat. Så jag tar en bok och lägger mig ner för att läsa samtidigt som jag solar, men boken skymmer mitt ansikte för solen. Så jag vänder mig på mage och läser, men jag somnar.

Så här kan jag ju inte göra resten av sommaren, sova. Snälla sol, försvinn ur min åsyn.

I alla fall.

Anyhow I´ll solve it. The problem with the senseless waste after sun, day in and day out. The meaning of life, the anyhow meaning.