prontoexistens

Image

Samtidigt som det känns rätt känns det ändå fel, att säga att man har hittat rätt. För vems skull har man hittat rätt? Och hur länge håller det innan man vill ändra sig? Om det vigda målet gäller för hela livet ut känns tanken plötsligt ganska absurd, och meningslös. Kanske är just det meningen med livet, det meningslösa, precis som en evig väntan på ingenting. Som en nonsenspjäs, som en Godot.

Kanske är det så att vi är i behov av något absolut, en existentiell markör, för vår egen strävans skull? Jag är alltså finns jag.

We people always climb for higher levels in a way to somehow define ourselves, our existence. To say that we finally have reached the goal, whatever it may be, is almost to say that we then can stop living. I am therefore do I exist.