välkommen vår, välkommen sommar

Tiden har åter kommit. Den tid då jag långt in på sena kvällar täckta av ljum sommar, satt på min balkong. Läste, drack kaffe, studerade solens svala nedgång, hur molnen plötsligt blev mer distinkta, hur de bildade en mängd får som betar på orange hage. Fåglar som fortsatte sin muntra kanon, det doftade grill, gräsfläckar på byxor, kall öl som sköljer in i mun, smeker gommen, musik i park. På avstånd bilar som tar mer fart, förare som rycks till av acceleration, fläkten på taket till fastigheten mittemot som brusar utan uppehåll. Det känns som utomlands.

Tiden har äntligen åter kommit, med start idag. Egentligen tycker jag inte så mycket om sommar. Höst och vår är mina två älsklingar. Hösten speciellt, med den kallt klarblå himlen om dagen, som blir vemodigt blyblå om kvällen.

Men.

Jag njuter faktiskt av värmen som jag av längtan har skälvt efter, och dränker härmed bort minnet av alla de evighetsvita snödagar som långsamt kvävde min strupe och allt hopp om liv som ville ut ur den. Jag förlåter dig vintern för att du varit så långvarig. Som en tv-serie man vill ska ta slut när den plötsligt flippar ur sitt sammanhang.

Välkommen vår, välkommen sommar.

It has been a year since last time I rested my feet on the balcony with a book under my eyes and coffee in my throat, ocasionally watching the orange sky during a late noon. Now the annual time for this kind of laziness has arrived again. Welcome spring, welcome summer.