Skuggan

Försiktigt, utan att grannarna ska märka det, drar jag fram mina utemöbler och placerar ut dem på sina förutsedda punkter på balkongen. Varför inte grannarna ska märka det? För att det känns lite som: hallå allihopa, härmed markerar jag att sommaren har kommit. Illmarigt klipper jag bandet till sommar-invigningen, jag kommer att missbruka sommarens behag för jag kommer att sitta på balkongen vareviga dag. När du tidigt om morgonen vaknar kommer jag att sitta och lura på andra sidan, ett blickfång från dig, nästan så att du hajar till av att möta min blick när du själv ställer dig i en gäsp på din balkong och i din ensamhet, tror du, blicka ut över horisontens morgontrötta ansikte. Jag kommer att sitta på balkongen ända tills du släcker sänglampan, ända tills du går på toaletten en sista gång under natten kommer du att se min svarta gestalt stilla blicka ut över den ljusa natthimlen. Du kommer att bli rädd, drömma mardrömmar om en skugga som dagarna i ända satt på balkongen mittemot. Och du kommer till slut att bli nyfiken på denna skugga, så pass att du drar fram kikaren för att möta en själlös gestalt som till slut kommer att ersätta dig, ta din själ och göra dig till min skugga.

Ja, och så vidare.

Quietly I bring out my outdoor furnitures on the balcony, don´t want my neighbours to see that I hereby announce that summer has arrived. I don´t want them to think I will gorge in summer grace, laziness and get blushy red on my cheeks by the alcohol of summer. All I want is just to sit here on my balcony, in my own little bubble, breath in the blossom air and maybe observe my neighbours.