Månen

Det var något med månen som gjorde att jag inatt kände mig besvärad, trots att jag låg helt ensam och övergivet trött i min säng. Men det slog mig inte att det var månens förtjänst till makaber sömnlöshet, förrän när jag vaknade som i ett ryck, precis då när sömnen börjat svepa mig in i sin nattvagga.

Jag drömde om min trappuppgång, det var så verkligt. Jag drömde att jag stod inbäddad i ett mörker och väntade på att hissen skulle anlända till min våning. Det var givetvis midnatt, när utspelar sig annars en rysare som bäst? Hissen startade igång någonstans nere i avgrunden. Grannarna låg väldigt tysta, jag tror att de sov i sina sängar bakom sina dörrar. Hissen åkte långsamt upp mot min våning, den allra högsta, förutom vinden som flyger allra högst upp. Men min våning var endast en passage, hissen åkte förbi. Ett gult hissljus blinkade till. Och en skugga. Någon var i hissen. Någon som skulle vidare upp till vinden, mitt på natten. Ovanför mitt huvud stannade hissen och jag lyssnade efter en dörr som skulle öppnas och någon som skulle kliva ur. Men dörren öppnades inte och skuggan i hissen stod kvar. Det var så mörkt omkring mig att mörkret nästan täppte igen andan i halsen.

Ett ryck, jag vaknade givetvis. Klev upp och gick på toa. På vägen tillbaka lyste min balkong upp i ett skenheligt vitt ljus. Jag lutade mig mot fönstret, tryckte min kind mot den kyliga rutan och fann den, fullmånen. Det var en vacker bild, ett drömsk porträtt jag såg. Det väldiga vita ljuset från månens lilla öga, som lyste upp alla svartklädda takåsar, ljuset som påminde om den blåögda dagens avigsida. En saga.

Sedan gick jag och lade mig. Men natten tog inte slut där.

Full moon in my head´s possession, and my nightmares become me a dreadful obsession. But what most beautiful is though, that this sky outside my window, at night is sliced by a big blow - a moon light, so white, and dreamy over black dressed roofs, that a full moon´s intention no evilness proofs.