Änglar, Don Johan & franska karibien

En annan gång, närmare sagt i fredags var det riktigt kalas. Eller ja. Dagen började såklart med alla måsten, men det tycker jag inte att vi behöver gå närmare in på, utan hoppar direkt över till desserten:

Vi började aftonen med att få i oss mat på Vurma. Bra ställe, gott käk, ekonomidrygt, dryg personal.

Låt mig presentera: Ängel. Mackan, som av en slump liknar en änglavinge heter passande även så, alltså.

Och här har vi Kexet. I dubbel bemärkelse.

Ännu en Ängel. Valeries val.

Det finns även en macka som heter Don Johan och jag undrade vem i folkskaran den stod för.

Men någon Don Johan hann aldrig kliva fram för att ställa sig på knä och ta mig i hand, för rätt vad det var så befann vi oss mitt uppe i en fransk fest, med karibiskt tema.

Det kändes något skevt och... alldeles alldeles underbart! Ett dussin fransoser, fransyskor, dans, skoj, stoj och cigarettrök. Mina lungor måtte fått sig en lungattack den kvällen. Förlåt mig lungor, men det här är ju bara så franskt som det kan bli! Mina lungor ba: äh, det är lugnt.

Valerie och hennes Don Johan: Oskari.

Fransk kola med stor åtgång och tandläkarvarning.

Vurmatrion: Kexet, Ängel x2

En pussad Francois

och andra söta detaljer under min franska paparazzi-jakt.

Och kanske en midsommarkrans. 

Den här låten spelades stort, alla sjöng och dansade med. Alla förutom jag, som inte riktigt har hängt med i fransk media. Men så kom plötsligt Sven Ingvars ’Två mörka ögon’ igång, jag spetsade mina stämband och intog plats på scen för att visa vart det blågula skåpet ska stå. Det var kul. Kul för att jag mötte några få svenska blickar och deras tappade hakor. Men så är väl inte just den låten förebilden för svensk musikproduktion.

Sedan slog klockan många minuter över tolv och Ängeln var tvungen att skynda sig hem innan förvandlingen bröts och hon vaknade upp ur sina drömmar, sittandes framför datorn.