Det gick väl bra detta, julen? Men som alla andra år går det makabert snabbt, dagarna precis innan julafton och det känns mest som om man simmar sig fram som i ett fiskstim, med vatten i öronen för allt brus. I jakt på den rätta stämningen. Och julafton känns väl sedan som julafton mest bör - en relativt ordinär dag med ovanligt mycket mat.
Så var det som sedvanligt Kalle Anka på tv, och jag är bevisligen den enda i min familj som envist bänkar sig på plats klockan tre, för att se på 50-tals tecknat. Mina bröder har för längesedan tröttnat och min brorson är född i animeringsåldern. Men jag gillar det förra, ett tvådimensionellt raspigt spektra som bara äldre tecknat har. Där nyanser snarare uppmärksammas än jämnas ut och skapar sagolik kontrast gentemot verkligheten, jämfört med animerat.
Och nu över till --> årets sista nedräkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar