Igår kväll dog min julstjärna i fönstret. Glödlampan gav upp, tog ett sista andetag och pustade ut. Kaputt. Och idag sken solen till allas förvåning. Från taken droppade den smälta snön likt ett kanon av kaffeklirr och marken lyste oförglömligt bar.
Med andra ord: är min julstjärnas död endast en simpel död, eller är min julstjärnas död ett tecken på att även vintern är slut? Kaputt.
Ja, nu vet vi ju alla redan svaret, givetvis kommer det att slaskas, snöas, töas och slaskas många gånger om. Men bara tanken på att våren eventuellt redan skulle kunna vara här är i alla fall kittlande. Ungefär som när man var liten och fyllde år och vaknade med ivriga nerver upp på sin födelsedag, innan man hunnit bli grattad på sängen. Nyfiket skyndade man sig upp och lade örat mot dörren för att höra de avlägsna rösterna plötsligt befinna sig på andra sidan dörren, för att snabbt skjuta iväg mot sängen, dyka ner under täcket och låtsasblunda väldigt hårt och ryckigt, i takt med sjungande familjen på intåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar