Väderberoende

Min granne tar som sedvanligt sina dagliga rökpauser på sin balkong. I alla väder, året ut, dygnet runt. Idag är hon där igen, bär poncho, mössa och huttrar som en skrämd hare under hotande istappar från taket. Så trycker hon sig hårt in mot balkongdörren och hamnar precis under markisen, för skulle hon sträcka ut ett endaste litet lillfinger, ens nagel, skulle regnet äta upp det. Hon skulle vara körd.

Det speciella med rökbegär är som med alla andra begär - det är när det sker så pass finstilt utan att bli alltför omständigt eller påverkar andra i ens omgivning, som det kallas för begär, inte beroende.

Det blåser plötsligt in en vind, markisen skakar vilt, kvinnan stryper hårt med armarna om sin poncho och drar hastigt ett sista bloss innan hon ger upp och böjer sig fram för att fimpa ciggen. Ett par regndroppar hinner nita ner henne innan hon försvinner in.

Det är ett vågat begär; att trotsa vädret för att kunna ta ett bloss. Själv skulle jag aldrig kasta mig ut i minusgrader för ett par nävar choklad. Eller kanske, det tåls att diskuteras.

Sluga istappar som hotar att spetsa den skurk som öppnar dörren, precis som en gillrad fälla i en actionfilm.

Bilderna är förresten inte retuscherade, det är på riktigt så här grått ute. Men det har ni nog redan märkt.