Väl tillbaka i Stockholm och mina franska cravings gör sig påminda. Inte för att de någonsin försvinner, men julen slog liksom ut dem en aning och de blev svårare att gräva fram dem där de låg långt in i hjärtat.
Passande nog hade Marion med sig en glad överraskning, nämligen det här:
- Fransk choklad, med direktflyg från Paris!
Jag jublade och luktade flera gånger om på förpackningen de låg i, som om det vore en exklusiv parfym. -Åh jag känner chokladdoft, gör inte du!?, hetsade jag. Näe inte riktigt, svarade Marion och tittade frågande på mig.
I Frankrike äts den här chokladen speciellt under jul. Man ställer, likt allas tradition, fram den lite överallt i hemmet, eller ger bort den i någons julstrumpa. Men, eftersom chokladen är fransk handlar det inte enbart om frosseri - njutningen startar även med en kulturresa som börjar redan när man öppnar pappret (där de tvinnade ändarna har gett chokladen smeknamnet ’Papillotes’), se själva:
.jpg)
- I varje pralin medföljer alltså en liten lapp på vilken det står olika citat av främst franska filosofer och författare. Som ett kinderägg, fast för vuxna.
Exempelvis, citatet till höger av den franske författaren Guy de Maupassant (1850-1893), är till sin kontextuella ytterlighet ganska samstämd ändå - jag gillar ärligheten i orden och den personliga distansen:
"De toutes les passions, la seule vraiment respectable me paraît être la gourmandise."
"Av alla passioner är den mest respektabla för mig girigheten."
Läs förresten Maupassants novell Fettpärlan, om ni får chansen. Där finns flera underhållande partier då bland annat det stundom vulgära språket ger näring åt humorn, som spelar en stor roll i texten.
..............................................................................................
Jag säger då det; den franska kultur-patriotismen genomsyrar ständigt den franska livsstilen, som i grunden handlar om sinnrik njutning.
C’est la vie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar