Hattigt

Vi komma, vi komma från bokhandelsland, och vägen vi frusit på väg till Saltisstrand. Så piffa så piffa, vi äro alla sex, pekfingrar till mustasch och hattarna på sne.

I lördags var det dags för oss på jobbet att göra annat än att kränga böcker - med Saltjösbanan tog vi oss ut till Sophia för lite variation.

Här är förresten Sophia. Vanligtvis bär Sophia inte omkring på tomteluva och vit mustasch.

Minna brukar inte heller ha målad mustasch på pekfingrarna. Det var bara det att kvällen hade ett tema som hette: ’hattar och mustasch’. 

Ellen hade en hatt och två mustacher och valde flitigt mellan dessa två efter humör.

Vi åt hur mycket god mat som helst och spelade spel, däribland något som heter ’Lingon lådvin & långkalsonger’. Spelet gick ut på att se hur mycket svensk man är genom att svara ja eller nej på olika påståenden som till exempel: om man brukar tävla om vem i sällskapet som har fått mest solbränna efter en utomlandsresa/om man brukar snoka i andras badrumsskåp/om man vet vad skylten vid övergångsstället heter/om man äger en tv på +42 tum, etcetera. Jag var inte väldigt svensk, men svensk nog.

Vendela hade tillverkat en egengjord hatt med hjälp av toarulle, presentpapper och diadem. Sedan dokumenterade hon också kvällen ur riktigt sjysta vidvinklar.

Sophie var fransos, jag blev lite kär.

Och det fanns ett vin med omslag som liknade vårt tema.

Se så fint vi posar. Jag var typ mimare slash fransyska. Min mustaschpose var dock inte så lyckad, på håll ser det allt lite knasigt ut med pekfingret under näsan.

Och så höll det på - en kväll proppad med mat, klädd i hattar och mustachposer, till öron för fransk och brittisk musik, samt tur i ännu mer spel.