När jag började att blogga för tre år sedan kunde det ta mig tre dagar till att tänka ut aktuellt bloggämne, en dag till att fundera ut upplägg, fyra timmar till att skapa inlägget och tre timmar till att våga lägga ut det. Ni förstår då att det gick åt ganska mycket tid till att blogga - bloggen var som ett barn jag nyss fött och allt kändes mest bara klumpigt och oroväckande omständigt.
Idag går det knappt en dag och jag har redan kommit på tre-fem olika blogginlägg att skriva om, varav ett-två av dem skapas i ett nafs och publiceras i ett rafs, beroende på tids-kvalitets-och variationsrelevans. Ni förstår då att bloggen upptar en del av min tid, men på ett mer naturligt sätt - bloggen är mitt lilla barn som automatiskt hänger med i mina vardagssvängar. Eller om det är så att jag hänger med i barnets svängar: vardagen är utav ett attraktivt bloggämne, och som min kompis insisterade på häromdagen - att jag borde sluta att fota omkring och istället leva i realtid. Frågan är dock om man någonsin lever i realtid med en bebis under arm?
Att blogga är i alla fall nice shit.
På tal om skit - jag vill passa på att varna alla chokladälskare för Fazers uutuus/nyhet: ’Karl Fazer’ med smak av walnut crunch. Den smakar praktiskt taget som en torr näve valnötter rullade i en tesked kakaopulver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar