Jag har en vän som egentligen inte är så mycket äldre än mig, men tydligen tillräckligt gammal för att det ibland ska uppstå ett glapp när vi pratar om säg vissa tv-program från när vi var små. Och då skrattar vi lite åt det där med vilka referenser man har i bagaget bara för att man råkar vara född under olika årtionden, varpå min vän plötsligt får något moloket i sin blick, som om han just fått ett sorgset bud meddelat till sig - han inser med ens hur gammal han faktiskt är, jämfört med mig.
Men ’Fem myror är fler än fyra elefanter’ fanns väl ändå när du växte upp, frågar han trevande? Ja såklart det fanns, utropar jag! Och ’Bolibompa’! Det såg du väl också på, försöker jag? Eh, näe inte ’Bolibompa’, men ’Trolltyg i tomteskogen’ såg jag. Såg inte du? fortsätter han. Jag ser frågande på honom. Nähä inte det, svarar han. Och sådär håller vi på, mest på skoj.
Jag vill inte påstå att jag på något sätt tävlar med min vän eller andra personer som är äldre än mig. Men med tanke på min åldersnoja kan jag ändå inte låta bli att dra fördel av den här typen av jämförelser. Det finns ju visserligen ingen allvarlig mening i detta, men lämnar mig alltid belåten med en insikt om att jag trots allt inte är så gammal.
Idag upptäckte jag till min överraskning att det åter har börjat säljas TOY-tuggummin i handeln! Glatt norpade jag åt mig en påse -saknar dock den äldre förpackningen i tunn kartong- och skred till kassan. Vad är det här för något, säger tjejen i kassan med stora ögon? Jag tittar på henne. Eh, TOY-tuggummin, svarar jag och undrar om hon driver med mig. Jaha, nä jag pratade inte med dig, säger hon och vänder sig till sin kollega. Ja, vi har börjat sälja dem nu, svarar hennes kollega frånvarande samtidigt som hon skrapar med något papper. Igen, säger jag. De har börjat att säljas igen. A juste, igen, rättar kollegan sig själv. Tjejen i kassan stirrar på mig. Vadå, visste du inte det, säger jag till henne. Att de har säljts förut?
Från och med här tar min åldersentuisasm sin tvära vändning när jag inser att jag har blivit så pass gammal att tjejen i kassan inte vet om att TOY är ett klassiskt tuggummimärke som var väldigt populärt när jag var liten, för bara ett antal år sedan. Jag får svindel. Det svartnar om ögonen och utan att tänka mig för frågar jag henne hastigt: vadå, hur gammal är DU egentligen? Eh, jag är 89.a, och du då, frågar hon något beklämd? 84.a, svarar jag stolt. TOY fanns väl när jag var runt en tio år sådär, säger jag och sträcker på mig. Jamen då så, då var jag ju bara fem år, säger hon och ler mot mig. Jag ler tillbaka. Men det är något konstigt med mitt leende, det verkar ha hakat upp sig under mina nollställda ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar