Vykort i Paris

Det är tur för vädret att solen gör sig närvarande idag, annars hade jag i och för sig klarat mig helskinnad ändå. Man vänjer sig vid allt, även vädret. Eller? Orsaken till min optimism -jag är visserligen ganska optimistisk för jämnan och säger bara som min pappa alltid säger när han blir kallad för att vara negativ: jag är inte pessimist, bara realist- är den att jag om en vecka befinner mig i Paris. Och för er som nyss läste lite för snabbt: om en vecka befinner jag mig i Paris.

Inatt drömde jag att jag redan var i Paris, att jag satt på ett café och skrev några vykort på måfå som skulle postas ingenstans. Det hör till den franska livsstilen att göra det mesta på måfå, tanken har sällan en plan, spontaniteten talar. Jag diskuterade med en kvinna på franskakursen, hon sa att en gång när hon var i Frankrike och tågluffade hade en frikostig främling ritat en karta i hennes hand när hon bad om att få en vägbeskrivning - i all enkelhet.