Speciellt bra började den förvisso inte. För precis när man tror att hey, när jag är ledig brukar jag ju vakna väldigt tidigt -förvånansvärt tidigt, är jag normal!?- varför skulle det då inte funka lika väl imorgon? Ja, varför funkar det aldrig när man måste gå upp tidigt, när man är allt annat än ledig?
I badrumsspegeln mötte jag två ofrivilligt inbakade ögon som vänligt försökte möta min blick. Snabbt gav jag mig på att väcka liv i dem, drog upp locken och skvätte med kallt vatten, utan vidare framgång. På kinden låg min huvudkudde kvar som ett sömnigt avtryck, som ju egentligen borde försvinna strax efter tio minuters vakenhet. Men avtrycket hängde envist med mig ända ut, förbi vårsolen som vänligt frågade hur det egentligen var fatt. Trött, svarade jag och gick vidare med fötterna några steg hasandes efter mig. Avtrycket låg till och med kvar när jag nådde fram till skolan. Jag undrade då om det kanske var något annat än ett avtryck? Kanske hade jag kliat mig hårt under natten, och dessutom symmetriskt, precis som i ett mönster hade mina naglar grävt sig ner i mitt skinn. Skrapat fram småsmå fyrkanter och snåriga blommor.
Sen gick dagen blablablablablabla, ja ni vet allt man gör under en dag.
Och äntligen sitter jag nu hemma, klockan trillar snart in på tolvslaget och jag vet inte vilken blogg jag först ska börja läsa, herregu jag har massor att ta igen. Vad har hänt, hur mår alla, vad har alla gjort idag, vad åt alla till lunch, vad hade de på sig, vad tänkte de, vad hittade de för något mystiskt ludd på golvet, fungerade den nya dammsugaren förresten bra, uppdatera mig! Jag ser mig själv där jag sitter framför den enda ljuskällan i mitt hem - datorskärmen. Som en utomstående på besök står jag bredvid mig själv och iakttar vad som händer. Jag hör hur jag andas andas högt och häftigt. Kanske lite för häftigt för att ha en utomstående bredvid sig. Skämmes. Blogg efter blogg flimrar förbi, mina ögon suger in allt som finns att suga in, allt! All text, alla bilder, alla sidor, all reklam, alltalltalltallt.
Sen ramlar tröttheten över mig.
Men först tar jag en dusch, kammar även håret, och går slutligen och lägger mig. Innan mina ögonlock börjar att klippa ihop okontrollerat, slår jag först upp en bok som jag har längtat efter att slå upp under hela dagen. Den är riktigt bra, den är som en ny kärlek som gör att jag bara vill släppa allt jag just håller på med. Låta saker direkt falla ur mina händer. Strunta i plugget, strunta i att hämta ett paket på posten, strunta i att få med mig mjölkpaketet som ligger övergiven på rullbandet. Bara släppa allt, snabbt sticka hem och krama om min nya älskling så hårt så hårt, och länge.
I alla fall. Jag ligger strax i sängen och läser boken. Mina ögon följer radernas strilande flöde, ler över en kvick formulering och blir stora över en annan. Och sen kan jag inte läsa mer för jag har blivit så trött. Går först en säkerhetssväng på toa, orkar inte tända lampan, sitter i mörker och somnar nästan på toasitsen. Går tillbaka, lägger mig och just som jag håller på att somna har boken hunnit smitta av sig på mig-
Jag bara måste skriva ner några rader som just trillat in i mitt huvud!
No matter night.
Upp ur sängen, fram med block vilketsom! i mörkret, penna någonstans, tända lampa, plita ner ord, nöja mig så, släcka lampa, dimpa ner i sängen, slå täcke om kropp, blunda, drömma trevliga drömmar, men innan dess
godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar