När jag storstädade en gammal plånbok låg där bland alla kvitton ett presentkort som snällt hade väntat på mig, i tre år. Nämen snälla du, utropade jag i chock och slet hastigt upp kvittot, som om det vore en katt jag på länge glömt att släppa in.
För tre år sen, visste jag ens vad böcker var då, kunde jag läsa, gå, krypa? Så känns det i alla fall att ha glömt av presentkortet, då tre år är en lång tid, och det var på tiden att jag köpte hem dessa böcker. Nja, i tre år har jag inte kunnat längta efter dem, eftersom jag för tre år sedan inte alls visste om dem. Men ett tag åtminstone, i två månader sisådär har jag suktandes strukit mig förbi dessa titlar.
Den andra lilla lyckan var den här knappen som jag fick tag på, på bibblan. Ta fler vetja, sa bibliotekarien och jag tog därför två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar