Smörgult

Ibland händer det att solen skiner, och när den skiner gillar jag den som allra mest just då som den är på väg ner. När den smetar sig smörgul över staden så att ens känslor varken vet ut eller in.

Speciellt blir jag berörd när den smörgula värmen når de magra vinterträdens små kalufser. Träden får genast något bus i blick, det finns liv i hågen. Nämen hejsan på er, säger jag och petar dem lite roat i sidan. Träden hoppar till. Ojdå, inte visste jag att ni var så kittliga, skrattar jag och går sedan vidare i min saliga smörvandring.