Det var oroväckande tyst idag när jag vaknade upp tidigt på morgonen. Det var som om något ljud i tystnaden saknades. Den här tystnaden talade om att det var tyst - den påminde varken om den tystnad som kan infinna sig mellan två personer som inte har något att prata om, och inte heller påminde den om tystnaden från en stilla äng.
Jag klev upp och ställde mig vid fönstret i ett försök till att kunna identifiera tystnaden. Så slog jag över med blicken på balkongen mittemot, där kvinnan brukar insupa sina bloss. Balkongen var tom och hennes persienner var neddragna. Kanske hade hon rest iväg över helgen? På balkongen hängde två kappor som försiktigt gungade från sida till sida. Kapporna såg ganska propra ut - den ena var en trenchcoat i någon krämrosa kulör med tyngd, och den andra såg ut att vara en längre rock av något slag. En sådan som man skulle kunna bära ovanpå en duvblå aftonklänning.
Ordningen följer: har man tänkt att resa bort över helgen ser man först till att ta in kapporna.
Jag stod kvar en stund vid mitt fönster, det drog kallt om mina fötter och tystnaden spökade som en öde stad. Och just som jag såg en svart svala vilset singla iväg över den grå himlen öppnades dörren till balkongen och kvinnan klev ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar