Även fast jag avskyr det så går jag ändå ut och springer. Har för mig att det ska vara bra på många sätt, vilket, när jag väl tänker efter, låter komiskt eftersom det egentligen inte alls verkar vara så hälsosamt för kroppen - när min kompis sprang drabbades hon av inflammation i ljumsken, hon kunde knappt gå när vi var klara. En annan kompis fick skeva ryggproblem, och själv har jag lite veka knän som bråkar om jag inte använder proffsiga skor, inlägg i skorna, undviker att springa på asfalt, ser till att trampa ergonomiskt rätt, stabiliserar upp musklerna kring knäna, och så vidare.
Eftersom springa inte riktigt är min grej har jag några motivationsfösare som jag använder mig av, där till exempel bra musik att bunkra upp med, är en av dem. Givetvis är musik en smaksak, men med bra musik menar jag sådan musik som håller en relativt jämn rytm, som man får upp farten med, och som man känner sig springkokett i. Här talar jag alltså inte om Sunday Bloody Sunday med U2, utan snarare något i stil med Prodigys, Firestarter.
En annan motivationsfösare är att först promenera den sträckan som jag ska springa innan jag springer den. Jag vet, det blir en del onödigt spring på mig där, men att promenera den sträckan någon dag innan och se hur många det är som faktiskt är ute och flaxar, får mig att känna mig mindre ensam när jag väl ska bege mig ut för att springa. Det är väldigt intressant att räkna alla som springer - de är många. Jättemånga. För att vara mer exakt: obegripligt många. Och ju mer jag inser hur många det är som roar sig med denna sport, desto lättare blir det för mig att göra det till en mindre grej än vad jag får för mig att det är.
Antalet personer som jag efterhand upptäcker springer, kan liknas vid när man betraktar en myrstack och till en början bara ser en massa barr. Sedan rotar sig blicken fast på myrstacken och en ensligt travande myra dyker plötsligt upp framför ögonen på en, sedan en till bredvid den, och därefter ännu en. Och så en till, och NÄÄE, en till! Ännu mer, så många! När jag sedan tar ett steg bakåt med blicken upptäcker jag till min förvåning att hela myrstacken faktiskt kryllar av myror. Myrmyller! Hela myrstacken är en enda röra av myror. Myrgryta, fler myror än barr. Fler myror än en miljon barr.
SÅ många är det som är ute och springer. Vilket gör det lite enklare för mig att ta mig ut på banan.
Men denna myryra av joggare förutsätter dock att det är fint väder ute. För idag, när himlen mest liknar en urtvättad, grå fleecetröja, kan jag nästan känna hur vinden kommer att piska mig som småilskna synålar i ansiktet när jag springer. Det är motvind, det är kallt, det blir kallsvettigt och det finns inte en endaste myra i sikte. Nåja, kanske bara någon enstaka. Men av den blir det ingen myrstack. Bara en outsider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar