I onsdags spelade det franska musikbandet Nouvelle Vague på Berns. SJÄLVKLART var jag
publik. Jag älskar förresten spegeln i hissen till mitt trapphus - den känns som en trygghet
innan man går ut för att möta världen.
När jag väl kom till stan råkade jag på Minna som tydligen också skulle gå på samma konsert.
Nä, så var det inte. Vi hade faktiskt tänkt gå tillsammans, bestämt mötesplats och allt sånt,
in i minsta detalj.
Så drog vi först till Saturnus för fika. Denna gång blev det ingen jättebulle. Men intill vårt bord
satt ett nyförälskat par som hade köpt en jättebulle, och där satt de och åt upp både jättebullen
och varandra. Osmakligt.
Annars var det inte så mycket folk på Saturnus just då vi var där.
Så jag tog mig friheten att fota Minnas prudentliga håruppsättning.
Och sedan hamnade vi på Berns, några steg närmare scen.
Och då passade jag på att även fota Minnas halsband. Det är en berlock med Tummelisa.
Klockan slog konsertdags. Men först spelade ett förband som var väldigt anonyma. Någon
spelade någonting på scen. Låtarna gick, jag kände inte igen en endaste, jag började smått
besväras av sättet som de här två någontingarna uppträdde på.
Sedan var det dags för nästa förband, mina gäspar dök fram. Den blonda tjejen liknade
förresten Susie Päivärinta. Ni vet, Lili & Susie. Men det var nog inte hon ändå.
Därefter dök huvudrätten upp - Nouvelle Vague. Det var en finstämd konsert, dels för att
de såg till att göra något av sin plats på scen, det var teatraliskt. Och dels för att de sa merci
mellan varje låt, istället för thanks. På något sätt lät det mer ödmjukt med merci. Inte för att
jag tror att de gjorde det medvetet.
Den ena av sångerskorna var som en romantisk Kill Bill-karaktär.
Så småningom tog musiken slut och på vägen hem passerade vi nattens tysta körsbärsträd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar