När jag under natten vrider sönder mina lakan till korvdynor och slår upp ögonen redan vid tre på morgonen, känner jag mig som ett högre väsen som kan förutspå en kommande varm dag. Jag känner hur värmen smetar sig som ett extra lager med hud på min kropp, hur värmen hänger som en väntande pil i luften, redo att attackera, och hur värmen förvandlar himlen till ett nästintill vitt skal. Det finns ingen djuphet i det blå, det är så varmt att himlen suddas ut likt en akvarellfärg som späs ut med för mycket vatten. Det är så varmt att omgivningen blir till pastell, även färgen på mina ögon bildar mintgrön sol och naglarna blir till ljusrosa halvmånar.
Men jag inser, jag är inget högre väsen,
jag är bara en varm och klibbig och somrig människa. Precis som alla andra.
Och vissa är klibbigare än andra. Och med andra menar jag mig själv. :)
SvaraRaderaJa det är svårt att sova när det är så varmt... Varken jag, stefan eller gabriel gillar alltför varmt och lillen förstår ju inte heller vad det är och blir grinig. Det var faktiskt riktigt skönt med regn häromdagen!
SvaraRaderaKram