Dagen började hastigt med en tidig yoga. Jag ogillar att hasta till yogan. Men så är det, natten var mig inte nådig, den slängde ut befängda drömmar som fick mig att vakna upp av min egen hastiga andning. Jag var som den som låg bredvid mig själv som räddade mig ur en mardröm. Jag hade upplevt en slags metamardröm - en mardröm som utspelade sig i den värld, som den bok jag läser just nu utspelar sig i. Jag vet. Det är något surrealistiskt. Jag lever i en annan värld. Kanske borde jag kolla upp hjärnan eller synen eller vad man nu kollar upp när det händer att man drömmer mardrömmar ur en fiktiv värld.
Sedan kom morgonen väldigt långsamt. Till en början var den timid och därför något blek i färg. Men annat var det med värmen, den låg och lurade överallt på mitt rum, i varenda vrå likt osynligt damm som dansar fram i solen, just därunder där det blir riktigt hett. Eldflammor som slickar upp träffande brännpunkter på kropp. Jag låg kvar i sängen och tänkte, klockan var strax efter åtta. Tankarna vandrade runt utan vidare mål. Min kropp jämrade sig när jag sträckte på mig, det nöp om mina axlar och kröp i mina ben. Träningsvärk, jag kanske behöver vila. Tankarna skyfflades undan, jag steg upp och gjorde min morgontoalett. Vaskade fram definition i mitt sömndruckna ansikte, kammade igenom mitt hår, borstade tänderna, kisade mot mig själv i spegeln, gick sedan till köket och hällde upp ett glas vatten och myntade i en c-vitamin. Klockan hastade sig, jag hastade mig. Det var så tidigt men ändå så varmt att min frys grät, stora vildvuxna tårar som flöt till golvet. Det kändes som svett under fötterna.
Likt ett polaroidkort under framkallning såg jag framför mig hur resten av morgonen började anta form. Mina rörelser behövdes hastas, solen hastade sig upp likt ett segel som skymmer skyn, kvinnan som klev tätt bakom mig i mina fotspår på väg till gymmet - hon hastade sig, jag hastade mig. I parken hade gräset hastigt blivit klippt, det såg ut som på en nysnaggad person. Något barnslig i beklämd hast.
Eftersom jag inte hade hunnit få i mig någon frukost började min mage att kurra under yogaklassen. Jag försökte andas så som man bör när man yogar - med stängd mun, ända från magen, ett väsande ljud som låter som en havsbrus, säger de. Mitt havsbrus dränktes av ljudet från min mage som kurrade. Det blev till slut det enda jag kunde tänka på, mat. Tankarna simmade runt, det blev svårt att koncentrera sig, jag gled in på händelser i den bok som jag drömde om. Händelsernas nyanserade detaljer sköljdes in i mina tankar, blandade sig med magens kurr, med min mardröm, med motiv, med känslor som låg i ett gränsland.
Kanske mediterade jag, kanske drömde jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar