Inventering #tre

Ju längre tiden gick desto tröttare blev vi på att blippa böckernas ISBN-nummer. Som tur var
började vi bli klara med inventeringen och hade därför tid med annat.

Som att sitta i solen och binda kransar av prästkragar.

Ibland satte vi oss under skuggan. Eller rättare sagt de andra satte sig i skuggan eftersom
man hade varnat för extra tunt ozonskikt just den dagen. Själv stekte jag rakt under zolens
brännpunkt.

Vendela hade gjort en tatuering. Visserligen inte just då vi satt i gräset. Men ändå!

Sedan började folk ställa sig upp, tissla och tassla, fnissa och trippa - det var Sophies
sista dag på jobbet och vi alla ville tacka henne för hennes insats med butiken.

Hon fick en fruktkorg av oss, men istället för riktiga frukter bestod den av garnnystan
som var formade till frukter. Vi tänkte att det passar ju bra eftersom Sophie är lite utav en
stickdrottning.

Sedan blev det kramkalas och vi satt därefter småtysta en stund, lite melankoliska sådär.

Jahapp, sa vi och korkade snart upp kakor med dryck.

Skål, sa vi och korkade senare upp för lite fest.

Det var på min balkong där utsikten ibland låg blå och ibland grå. Men mestadels var det grått
och några små regndroppar skvätte med jämna mellanrum ner för att befria oss från svettvärme.

Vi firade helt enkelt med att vi äntligen var inventeringsklara och sommarstinna.

Herr Ivar, en liten present jag fick av Vendela och Minna, ville också vara med på ett hörn.
Även om han inte är så värst fransk av sig fick han ändå en del slängkyssar av mig under kvällen.