Stjärnklara luftballonger och en tyst säng

Är hemkommen från en middag med en god vän med utblick över ett stort vattenlandskap. Och i skyn seglade en luftballong stilla omkring, för att därefter bli till överraskande många fler luftballonger - det är som när man upptäcker stjärnor på himlen, när de snabbt förökar sig i en osynlig takt och plötsligt bara finns där framför ens ögon. Ja, det är även som med kärleken, när jag väl tänker efter. Den finns där utan att man egentligen först har sett den.

Efter middagen traskade jag långväga hem, förbi fotande turister och kvällsstrosande par, och här sitter jag nu i ett slags bastuvärme som skulle kunna fungera som ett distinkt spår av mitt leverne - det luktar som en blandning mellan kaffesump och melon. Kanske ett något snävt spår dock.

Så kliver jag in i köket och upptäcker disken som ligger och jäser i en försynt liten hög. Och vad gäller sängen har den stått obäddad och tyst ända sen jag klev ur den. Inte ett ord har den sagt. För den vet att när det är sommar, så gäller mañana mañana baby.